...
Två veckor tills vi flyttar och jag har inte börjat packa. Ska börja med att rensa blad skiten, det är kul. Väldigt kul. Det blir dock inte ikväll för vi ska måla möbler. Allt blir vitt, förvånad? Nej..
Ångesten och glädjen går om varannan och jag frågar mig själv kansiga frågor. Är det rätt? Är han rätt? Vill jag verkligen det här? Det är svårt att flytta ihop men det är svårare att flytta isär. Men varför ifrågasätter jag egentligen? Jag vet att jag älskar honom och jag vet att jag vill flytta till Umeå. Men ändå ångest. Han har ingen ångest vilket är knasigt för jag har alltid trott att jag vill det här mer än honom. Det han som säger att han är glad att vi ska flytta och jag är glad men känner ångest. Denna jävla ångest. Fast jag skyller på att jag är beroende av trygghet och är rädd att jag kommer förlora den. Fast han är ju min trygghet. Det är han ju?
Usch vilket äckligt inlägg. Mot jobbet.
Kommentarer
Trackback
