Party with my pain.


Hemma från en film som var riktigt amerikansk. 
Kvällen var trevligt. 
Jag längtar tills filmen Män som hatar kvinnor har premiär.  
Svenskfilm är underskattat. 

Det är så sjukt. 
Sjukt att mina tankar nu för tiden alltid ska vandra till den där okända marken. 
Jag känner inte personen ändå saknar jag och vill. 
Det är fint att drömma men viss mark kommer förbi orörd. 
Vissa känslor är inte äkta utan bara en förvirring.
Det är nog dags för mig att inse det. 

Bild- från frankrike på mig och Markus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0