jytte.blogg.se

En solig promenad och två bröd rikare. Den där Sorunda bagaren är inte bara trevlig, han bakar jävligt gott bröd också. Att inte baka med för kallt mjöl var ett tips som jag fick med mig hem. 

 

Godmorgon för längre kan jag inte sova när solen skiner utanför fönstret. Matprogram på televisionen, datorn som sällskap och en apelsin som förrätt till en frukost som väntar när fler familjemedlemar har vaknat till liv. Läget just nu alltså.

 

Påskägg har jag fått. Innehållandes ett presentkort på bio. Dock fick jag inte leta efter det färgglada ägget. Påskharen har blivit lat på senare dar...

 

Hemma i Sorunda på föräldrarnas soffa med frukosten i knät och nyhetsmorgon framför näsan. Bättre kan det nästan inte bli efter fyra intensiva dagar utanför landets gränser. Jag och mor har haft en UNDERBAR vistelse i Amsterdam. Jag är lite kär i henne, min mor alltså. Fast han karln är nog ändå nummer 1. På tal om honom så har vi en lunch inbokad. Han och jag. Idag. Långfredag. 

 

Godmorgon Lördag och resdag! 

 

Karln har fart iväg till arbetet med ett hejdå och vi ses om sex dagar. Nu ska jag beta av ett styrkepass på Iksu innan jag tar min resväska och beger mig nedåt stan. Jobb i några få timmar och sedan går tåget till Sthlm. Kramas, sova och vakna. Sedan väntar Arlanda och flyget mot Amsterdam. 

 

Påskhelgen spenderas i Sorunda med släkt och förhoppningvis några vänner. Vi får se om de kommer ihåg mig, släkten och vännerna alltså.

• Tvättat 
• Sprungit en morgontur med min fina vän Angelica
• Handlat mat
• Bakat bröd, paj och brownies
• Packat resväskan
• Promenarat  
• Tittat på flera avsnitt av underbara Sex and the city, att man aldrig tröttnar.. 

 

 

Nu beger jag mig till universitet för att säga hej till min grupp och avsluta en rapport. Tisdag på den!

 

Raggmunkar gjorda på 1dl vetemjöl , 1dl grahamsmjöl, 1msk krossade linfrön, 1tsk salt, 1ägg, 5dl lättmjölk och 8st fasta och finrivna potatisar. Idag följde jag ett recept. 

 

 

 

Nu lutar jag mig tillbaka och välkomnar matkoman.

Senare ikväll kommer Hanna hit (den Hanna av tre som jag har känt längst här i Ume) för att beskåda Topmodel. Ja, jag är en torsk på pinsamma tv-serier...

 

 

Mitt studieliv just nu är rätt så lugnt.

Så denna dag har hittills spenderat med endast trevliga aktiviteter. Efter frukost och nyhetsmorgon slog jag mig ned framför datorn för att lyssna igenom gamla föreläsningar om metabolismen. Cirkus ett år sedan jag läste kursen i detta så jag kände att jag behövde förfriska minnet lite. Efter att minnet blivit uppdaterat ville benen få sitt också. Dagsformen kändes nedrans bra, nästintill bäst, så de nya skorna knytes på och jag begav mig ut i det fina vädret. Skorna som jag skulle gå i till en början, fungerade väldigt bra att springa i. Man ska lyssna på kroppen som sagt, och idag ville den springa. Turen blev den första långdistansen på kanske 6 veckor... 14 soliga och lugna kilometer betades ihop. När jag kom in runt husknuten kände jag den där otroligt underbara känslan av friskhet som jag bara känner efter ett lång pass med löparskorna på. Halleluja!

 

Dessa gobittar fick invigas på Iksu idag. Inte på riktigt dock. Det blev träning av styrka i cirkel. Alla muskelgrupper fick sitt genom aktivitet med vikter. Ingen löpning. Gå in dom är det jag ska göra, och gör. 

Jag har haft uppehåll från tung fysisk aktivitet i veckan då jag har varit dåsig. Jag har blivit med en stor svinkoppa. Hejsan bakterieinfektion! Men jag kände mig okej imorse och nu efter ett lungt träningspass känner jag mig bra. Förhoppningsvis känner jag mig bäst imorgon. 

 

Vi får se när löparskorna får invigas på riktigt. Det känns nedrans lätta så jag är sugen. Men skynda på ska man inte göra. Lyssna på kroppen är A och O, sägs det.. 

 

Pizza med rödbettor, ärtpesto, fetaost och västerbottenost, kryddning av rosmarin och timjan. Tillsammans med sallad gjord på roccula, päron och valnötter. 

 

 

 

Matvete- och quinoaotto smaksatt med vitt vin, citron och ost i form av hushålls och västerbotten. Pyntad med vitlöksstekt champinjon, gröna bönor och spenat samt varma tomater med basilika och organo.   

 

 

Är det bara jag som tycker att denna blogg har blvit lite väl töntig? Fast det kanske den alltid har varit... För jag har fan inte blivit som nykär! 

 

 

Gårdagens finbesök i soffan framför SATC med prat om allt som gör livet tufft men mest om sådant som gör livet otroligt underbart, exempelvis kärlek. 

 

Jag har haft turen att varje vecka senaste månaden fått vackra blommor. Jag älskar´t. De får mig att längta ännu mer till våren. Snart är den här, eller något... Oavsett vad så far jag till Lycksele idag på studieresa även kallat klassresa. Där ska vi sova i mysstugor, äta gott, spela bowling, seconhand-titta och ja genomföra intervjuer till vårt projektarbete. Trevligt kommer det bli, garanterat.

 

Hemma imorgonkväll igen och tills dess får vi hoppas att köldhålet Lycksele inte bjuder på allt för kalla temperaturer. Nu ska jag pussa min sovande karl hejdå och det med basta!

 

Ibland måste man ta töntiga bilder för att bevisa att man faktiskt är tillsammans, sambosar och ja håller ihop. Det är han och jag. 

 

Nu har familjen fart till flyget och sambon är ledig idag. Båda två lediga en helgdag, när hände det senast? Ingen aning men lyx är det! Det firar vi med att gå och lyfta lite skrot.

 

Nils fynd ifrån Rödakorset, 280kr för paret. Han är nöjd och det är jag med! 

 

Frukt och nötter med gröt. Tidningar på det och morgonen är gjord. Snart, mycket snart får jag krama på min familj. Idag ska vi ha en heldag tillsammans med allt vad det innebär! 

 

Dagen har varit trevlig och mycket lärorik. Jag har lyssnat, tittat, diskuterat, ätit och lyssnat lite till. Skolmat i världsklass ägde rum på folkets hus här i Umeå och där var personer från hela Norrland. Vid fikat efter registreringen träffade jag en kock som arbetade på en friskola utanför Kramfors. Hon berättade om sin verksamhet där hon serverade 45 elever lunch helt gjord ifrån grunden varje dag. Otroligt inspererande att höra om hennes verksamhet och visioner. Jag trodde nästan inte att det fanns skolkök idag där man hade möjlighet att rullar alla köttbullar förhand och på plats. Att det är en friskola bidrog också till att hon kunde handla in lokala råvaror till köket. Jag är så kluven i det där med EU:s krav på offentlig upphandling. Jag ser nyttan i kravet då konkurrens ska möjliggöras. Dock anser jag ändå att det är viktigare att vi gynnar lokala verksamheter och främjar en hållbar transport av livsmedel. Problematik på hög nivå! Annat trevligt med dagen var att jag träffade min gamla dietist-kursare Britta som också hade lurat till sig en plats och lunch. Som sagt en mycket trevlig dag.

 

En sak som jag reagerade starkt på var arbetet kring hållbar utveckling och ideérna kring att dra ned på köttet. För det är något som Livsmedelsverket talar för; en hållbar konsumtion av kött. Föreläsarna och de olika skolköken som kom till tals berättade att de funderade i tankar kring att införa en köttfri-dag i veckan. De skolkök som fanns representerade vid mitt bord berättade att de inte låter alla elever ta del av den vegetariskakosten utan att det endast är vegetarianer som har tillgång till köttfrikost. Detta anser jag är fel strategi, både att införa en köttfri-dag och att den vegetariskakosten inte finns tillgänglig för alla. Det jag ogillar med tanken om en dag utan kött är att eleverna skulle känna sig påtvingade vegetariskkost vilket skulle skapa en negativ inställning till en kosten. Målet är inte att göra alla människor till vegetarianer utan målet är att dra ned på köttkonsumtionen och öka intaget av vegetabilier. Det jag istället vill se i skolrestaurangerna är: 

 

• Ett vegetariskt alternativ som är tillgängligt för alla elever! Fler alternativ ökar chanserna till att eleverna går mätta ifrån skolrestaurangen och ett vegetariskt alternativ ökar chanserna till minskad köttkonsumtionen.
• Att det vegetariska alternativet inte står i en avskild del av restaurangen utan är ett naturligt stopp i matkön. Om livsmedelssäkerheten är problemet så ställ potatis, pasta, ris mellan köttalternativet och det vegetabiliska alternativet. 
• Lägg mycket tanke, pengar och engagemang bakom det vegetariska alternativet så att rätten tilltalar eleverna. Om eleverna väljer att ta en portion/en större portion av vegetabilierna kommer de troligtvis leda till att portionen av kött blir mindre.
• Utbilda kockarna i vegetariskmatlagning så att den blir god, ser tilltalande ut och är näringsrik. Ta insperation från andra matkulturer där den vegetabilier ofta har en större roll på tallriken.

 

 

50g jäst

5dl mjölk

3 tsk kardemumma

1dl flytande margarin

 

1dl kvarg

2 tsk salt

1 msk hunung (för jäsningen kan ersättas med socker eller anna sötning) 

1 dl stevia (kan ersättas med socker) 

2 dl grahamsmjöl

1 dl vetegroddar 

1 dl kokosmjöl 

10 dl vetemjöl 

 

flytande margarin 

kanel 

2msk stevia (kan ersättas med socker eller anna sötning)

ca 6st små äpplen

2 dl hackade valnötter 

ca 150g mandelmassa (mandelmjöl, vaniljpulver och mjölk)

 

1 ägg 

Kokosflingor 

 

Värm mjölken och margarinet till fingervärme. Blanda i kvarg. Smula jäst i bunke och lös med vätskan. I med honung, salt och annan sötning. Blanda i de grövre mjölen först sedan vetemjölet. Arbeta fast. Låt jäsa minst 30 minuter under bakduk, min deg fick ligga en timme. 

 

Dela degen i två. Kavla ut ena rektangulärt. På med hälften av fyllningen (ringla margarin över degen). Rulla ihop deg/vik degen omlott och skär/tvinna bullarna. Gör samma procedur med andra delen av degen. Låt jästa en omgång till under bakduk, ca 30 minuter. Sätt på ugnen på 225grader. 

 

Pensla bullarna med ägg och strö över lite kokos. Skjuss in i/högt upp i ugnen i cirkus 7 minuter. Låt sedan svalna på ett galler under duk. 

 

Äts bäst ihop med en kopp varm chocklad med en klick vispad grädde. 

 

 

 

 

 

Det finns många personer, företeelser och upplevelser som gör mig glad, lycklig samt varm i hjärtat. Jag stannar ofta upp och njuter  över hur lycklig jag känner mig. Jag anser mig ha en otroligt vacker sambo och andra underbara personer i min närhet som får mig att skratta. Jag har en önskan/plan för mitt liv och jag känner att jag är påväg åt rätt håll. Jag känner mig obegränsad för det finns inget som hindrar mig från att göra det jag vill. Jag lever med gott samvete i mina val. Jag älskar att jag kan arbeta hårt och sedan unna mig lyx i såndant som nöjen, god mat, produkter, upplevelser och ekonomisk trygghet inför framtiden. Jag är nöjd över hur jag har utvecklas som person de senaste åren och jag är stolt över alla de val jag har gjort. 

 

 

Dock finns det en sak som tynger mig. Det är när jag måste höra på kommentarer om mitt utseende samt behöver försvara mig för att jag ser ut som jag gör. Jag har blivit mindre i kroppen, det är så det har blivit. Är det viktigt för mig att min kropp ser ut som den gör? Nej, jag bryr mig egentligen inte så mycket utan jag är mest tacksam över att jag känner mig stark, snabb, glad, vacker och hälsosam (vilket jag kände för ett år sedan också). Men när jag får negativa kommentarer över utseendet på min kropp knasar min hjärnan till sig. Tårar, panik, ångest och nätter utan sömn blir resultatet. Mår jag verkligen bra? Är jag verkligen frisk? Lider jag omedvetet av någon ätstörning? är tre av alla de tankar jag går runt och tänker efter en kommentar eller två. Det tar dagar för mig att komma tillbaka upp på fötter efter att ha blivit nedslagen. Jag har förståelse för att folk kan känna oro för min förändring. Dock anser jag att det finns tusen andra och bra sätt att fråga hur någon mår på än att syna personen uppifrån och ned samt säga att personen håller på att försvinna och borde börja äta mer. Om man är orolig om någon och bryr sig om personen ifråga så ska man vänta med att dömma och istället låta personen berätta om sitt liv. Då skulle man nog snabbt märka om personen mår bra eller dåligt. Man behöver inte ens kommentera hur personen ser ut utan endast lyssna. 

 

Jag vill egentligen inte skriva ut det här men jag känner att jag måste, för jag orkar inte mer. Jag orkar inte försvara mig och lugna folk med att jag mår bra, att jag har dragit ned på löpandet, försöker äta mer/energitätare och lagt in styrketräning på mitt schema. För jag har insett att det är fel att behöva försvara sig för andra. För även om hela världen skulle tycka att jag är ful så ska jag inte ändra mig om jag är nöjd med den jag är. Och det är jag, jag är jävligt nöjd över den jag är! Så snälla acceptera mig för den jag är idag och för den jag är imorgon.