Jag tränar...

...mycket nu (igen) och jag älskar't!
Typ som att lyfta, hoppa, springa, balansera, vicka på tårna. För jävlans underbart!
Jag har bestämt för en känsla när jag fyller 27år: att jag känner mig som världens bästa Jytte på alla plan. Okej... Jag känner mig redan som världens bästa Jytte men det kan alltid toppas? Därför går jag till och med till en pt som fokuserar på mina svagheter. Och för att kanske ta ned mig på jorden ibland. Ödmjukhet är en dygd! 




Now I know what I'm thinking, what I'm feeling, what I want my life to be.


Jag gick till en kuraror.
Jag har alltid sagt att det är bra att få prata av sig med ett proffs i känslohantering om livet är lite upp och ner. Det har ju varit kaos de senaste två åren (och längre?). 
Så jag bokade tid, gick dit och pratade. Pratade och grät om livet. 
Vad gav det? Bekräftelse. 
"Jytte, du hanterar dig själv som en lärobok i psykologi. Jag kommer inte följa din resa. Lycka till och glöm inte bort dig själv!" 
Jag uppmärksammades att inte ta ansvar för andras förväntningar och känslor. Inte göra alla nöjda. Livet får vara kaos. Jag jobbar med att inse att det är okej att vara operfekt och liten. Släppa ansvar. Fortsätta följa mina känslor. Det blir förjävlans bra då! Jag behöver inte förklara mina livsval för någon. Det är mitt liv. Jag älskar livet. Take it or leave it. Typ.



Det är som det är och blir som det blir...

...när det inte riktigt blev som man tänkt sig.



Förväntningar. Tro och antagande att något kommer att vara på ett visst sätt i framtid. 
 
Att bli medveten om förväntningarna. Viktigt för mig. Sänker sen förväntningarna på mig själv. Även på andra runt omkring. Ingen press. Inga krav. Var snäll. Mot mig själv. Mot andra. Okej, jag försöker... Livet är förändringt. Det är det som är tjusningen med att leva på vår jord. Vissa pratar om förhoppningar. Orden är synonymer.


Tillbaka på ruta ett?


En nyduschad Jytte Lisa Camilla Timmerfors!
Jytte Timmerfors. Jytte Gard Timmerfors. Jytte Press. Jytte Timmerfors. 

Fröken Timmerfors är tillbaka för att stanna. Världens vackraste efternamn! Jag är nedrans nöjd. 






Andra oväsentliga saker i livet...

Typ som att jag numera äter veganskt. Från köttätare, vegetarian, nu vegan, snart fruktiarian! Som jag säger: livet är förändringt!

Världens vackraste skafferi om jag får säga det själv. 



Uppdatering om boendesituationen...


Vid årsskiftet flyttar jag och Anton i hans lägenhet. Just nu bor vi i mitt rosa hus. Men vi trivs bättre i lägenheten. Känns mer oss just nu. Ett väntrum att landa i, där det bara är vi två. Ingen verklighet som knackar på dörren och påminner om det förflutna. Jag behöver gå vidare från mitt förflutna. Starta ett nytt kapitel på riktigt. Mitt kapitel med Anton. Det föregående kapitlet är slut. Fan vad jag längtar efter en nystart. Nytt år. Nytt boende. Nytt kapitel för real. 

Lägenheten är vårt väntrum. En plats för återhämtning för att senare gå vidare. Köpa vårat hus. Ett torp på landet. Vår kommande oas. Nu blir väntrummet oasen. Vårt krypin där vi kan gömma oss ett tag. Bara få vara. Njuta av livet och varandra.

Jag överlämnar det stora rosa huset till Nils. Det blir exmannens ansvar. Yes, nu är vi skilda även på pappret. Känns underbart! Världens bästa skilsmässa. Om man ska skilja sig så ska man göra det med sin bästa vän. Men till huset: det blir ett kollektiv tills det är sålt. Ett kollektiv som jag inte har ansvar över. Efter årsskiftet slipper jag allt ansvar för huset. Endast ansvar över mitt liv. Så skönt! Mitt liv går vidare. Det nya kapitlet startar utan ett förflutet som stör och tynger.

Mitt liv tar snabba svängar och jag har förlikat mig med att det är nog så det ska vara. Jyttes liv tillika en bergodalbana. Bara att spänna fast sig och häng på!




Vad jag behöver...

Livet är roligt. Livet är spännande. Livet är rikt. Livet är kärleksfullt. Livet är spontant. Livet är känslofyllt. Livet går upp och ner. Livet är otroligt fantastiskt!

Mor säger "nu är du som den Jytte jag kände för 14år sedan, du är lugn". Att hitta tillbaka till sig själv. 

Jag behövde vara i en nästan 10årig relation, ha ett välbetalt jobb, köpa hus, gifta mig och bli gravid för att inse att jag inte är lycklig i grunden. För att inse att dessa saker inte skapar lycka.
Lycka är känslor. Lycka är inte att självförverklas. Lycka är inte att lyckas. Lycka är att må bra in i grunden och vara trygg. Att inte vara påväg utan att vara i det som får en att må bra. Att känna livet. Leva livet.
Att vara med denna Anton, aka mitt livs kärlek, är lycka för mig. Vad jag behöver.




4 besökare...

...har denna blogg haft det senaste dygnet.
 
Jag kanske ska börja underhålla er tappra jytte.blogg.se-anhängare med allt och inget som hör Jytte-livet till just nu? Vi får se... 
Jag bjuder på dagens leende i alla fall, alltid något!



Att livsskriva

 
 
Det var ett tag sedan sist jag var här inne. Typ en evighet och några dagar. Det händer så mycket i det älskade livet som är mitt, bara mitt! Livet är underbart snällt och generöst. I och med att jag sköljts över med livsglädje, glöd, lust så har det börjat klia i fingrarna. Jag skriver och skriver. Alltifrån lister, dagbok, dikter, citat, funderingar till om det som sker i livet och känslolivet. Typ allt som snurrar i huvudet, utan filter.
Skriver i en rosa bok. Men vill dela med mig om livet. Framförallt om min kärlekshistoria. Så det är nog dags för en comeback för Jytte.blogg.se

sommaren saknar bad

 
Jobbar på, umgås med nära och kära, grillar, kalasar, myser och mycket mer, förutom att bada. Jag trivs med livet och försöker prioritera dagarna som kommer. Jag är kär och har blivit lite smågalen. Nu fattas bara värmen så att första badet blir av innan juli i alla fall.
 
Och ja, Gotland var utvecklande. Jag blev rikare av perspektiv och personer.  

1 maj

 
Här inne är jag inte så mycket. Det finns andra saker i livet som får min tid. Fast ibland kan det vara kul att uppdatera bloggen lite så att jag har något att kolla tillbaka på i framtiden.
 
Sedan sist har jag börjat praktisera och avslutat min första period, andra praktikperioden fortsätter på Gotland i en månad. Jag har tackat ja till ett erbjudande om jobb som livsmedelsinspektör och är nu skriven på föräldrarnas adress där jag planerar att bo i alla fall under sommarens månader (om inte längre). Jag trivs väldigt bra att bo hos mina föräldrar. Att det skulle fungera såhär bra att bo ihop igen trodde varken jag eller dem. 
 
Jag njuter i fulla drag av att vara tillbaka i Sorunda och att jag får umgås med mina nära och kära, gamla som nya vänner. Nils har varit nere på besök i några veckor och vi har flängt runt i olika städer, från Köpenhamn till Linköping. Vi firade fem år tillsammans och förlovade oss. Bröllopet planeras men utan stress, säga ja i kyrkan är det tänkt att vi gör om 5år. Den som väntar på något gott.. 
 
Igår, idag och imorgon då?
Igår efter praktiken firades valborgsmässoafton med grillning i Maja och Boffes hus. 
Idag pussade jag hejdå till Nils som flög upp till Umeå. Sen löptränade jag med Sandra och nu på kvällen var Malin över på en kopp te.  
Imorgon ska jag träffa upp Hanna i Sthlm för att visa huvudstaden och sen äta middag med vänner som är kända från Umeå. Underbart att kunna träffas här nere såhär efter en månad sedan sist i Umeå.
 
Summa summarum av det jag vill förmedla mellan raderna: 
Livet har tagit en oväntad men otroligt bra vändning. Jag mår riktigt jävla bra.  
 
 

tjugotvå

 
Igår fyllde jag år. 22år gammal är jag nu eller ung för jag har förhoppningsvis mycket av livet framför mig och mycket lite bakom mig. I relation. Ingen noja över att jag blir ett år äldre. Jag känner mig för ung för att snart vara klar med min kandidatexamen, säger jag för att jag har lyxen att klaga över sådant i vårt land. 
 
Gårdagen då? Den var kalas! Frukost på sängen, lab och tentaplugg med Hanna, middag med karln och avslut med fika i vardagsrummet. En riktigt bra torsdag och födelsedag.  

med solen i ryggen och vinden i mitt hår...

 
Förberedelse inför morgondagens presentation om ett studiebesök som har gjort på ett charkuteri. Lugna timmar med bland annat promenad med ljudbok i öronen - Swing, handlar om medelålders par som försöker lösa trygghetsproblematiken med att besöka swingersklubb. 
 
Sedan haft över Daniela på te för att säga; Nejmen hej, lever du? och konstatera att det var allt för länge sedan sist vi sågs.
 
 
Typ idag, onsdagen den 19 februari.  
 

och tankar på det..

 
Kärlekshelgen spenderades likt många andras med att visa uppskattningen i form av materiela ting. Med ett gigantiskt hjärta, en brödrost, en dag på spa och resturangbesök så var romantiken avklarad för i år, skönt! Nu kan man istället lägga fokus på annat, typ att veckorna fram till framtiden nästan går att räkna på en hand.
 
Jag erkände det högt igår; jag suktar efter ett nytt kapitel i livet. En ny stad, en ny sysselsättning, nya infallsvinklar etc. Mycket nytt helt och enkelt. Fast vännerna (i alla former) spar jag. Vänner är också en del av saken, alla flyr fältet på grund av att de blir klara i sina utbildningar. Det är en sådan fas i livet. 
Dock är det viktigaste vännen inte klar med vad utbildning heter, han pojkvännen alltså. 
Men med snart fem år i bagaget så måste vi klara lite distans från och till, annars är förhållandet i sig inte mycket att hänga i julgranen, trots hjärtan och brödroster. 
 
Lite av de tankar som går just nu. 
 
Nu ska jag spontana över till barndomsvännen och Umebon Isabella för att se hur hon har det. 

kvinnan här är nöjd

 
Hur ser läget ut?
Jo, studerar Livsmedelssäkerhet 15hp, kalas kurs! Och tur som fan att jag känner att det är kalas för annars hade valet av utbildning inte varit rätt. 
 
Har blivit lite förkyld så med tungt huvud är jag inte den piggaste i stan. I det tunga huvudet cirkuerar dock en massa tankar och planer för vår och sommar. Spännande att se hur livet tar form nu. Dock lever jag med vetskapen att mitt liv går lite för bra, lite för lätt. Någongång snart förväntar jag mig en motgång, känns enbart logiskt. Men om livet fortsätter i det här otroliga flowet så får jag inte glömma bort att dela glädje till andra. Typ genom att baka surdegsbröd till sugna, för fyfarao vad bröden jag bakar blir vackra och goda! Jag vet inte vad som har hänt med Mr Surdeg nu när vi var borta men herrejösses vad perfekta bröd den levererar. Euforin som endast en surdegsbagare kan förstå.  
 
Vad skulle kunna förbättras i mitt liv med stimulerande studier, visioner om framtiden och surdegsbröd? Jo, jag ber om att bli fri från förkylningen så att jag kan börja träna ordenligt igen, typ det. 

Tillbaka efter ett avbrott...

 
...i livet som ägde from av en verklighetsutflykt till Kap Verde. Just nu är jag hos föräldrarna där några dagar innan och efter utflykten har spenderas. Skidor, middagar, hälsomässa och kalaskväll med vänner har jag hunnit med här. I utlandet hade vi det underbart! Lugn och skönt med mycket trevligt umgänge ifrom av varandra, böcker och trevligt folk. 
 
Nu väntar Umeå igen och att ta tag i den studerande (och arbetande) biten av mitt liv. En vecka utan studier, arbete, mobilen och internet behövdes för att gnistan skulle tändas till ordenligt igen. Halleluja! 
 

Uppdatering från föräldrarnas soffa

Placerad i Sorunda och har firat julen med familjen. Igår träffades vänner genom en utgång. Jag tar sovmorgon och läser skönlitterärt, Mossvikenfruar.
Livet är lugnt. 
Ikväll ska familjen bestående av föräldrarna, systern och mormor gå på bio. Hundraåringen.
Livet är lugnt. 
 
 
 

Tummen upp...

 
...för att igår blev vi klara med våra arbetsledardagar i kök så nu är pressen borta. En rapport är klar och godkänd som ska presenteras senare idag. Men innan ska en arbetsledarpärm och efterkalkyl färdigställas men det kommer gå i ett nafs. Efter allt ska det tentapluggas med Hanna för att det som är kvar av det köttiga är en tenta. Dock är den skriven om en vecka och jag känner ett lugn. Jag gör mitt bästa, sen får det bära eller brista. Oavsett vad är jag nöjd över situationen och mig själv. Så nu ska jag njuta av de sista dagarna i restaurangdrift och se tillbaka på det som har avklarats. Nästan klar. 
 
Som ni förstår av inlägget existerar inte mycket annat än studier i mitt huvud. Från att jag går upp om morgonen till att jag går till sängs igen om kvällen. Det är utvecklande men inte hälsosamt i långa loppet, vilket är en insikt jag har fått. 
 

Tre veckor - underbart är kort?

Tre veckor kvar tills att vi far ner över jul. Tre veckor av tentaplugg, restaurangdrift och arbete i julstress. Jag njuter tyvärr inte så mycket i nuet för tillfället utan lever för julledigheten som kommer. Då jag kommer sitta i föräldrarnas fantastiska soffa på julafton och känna att fyfarao vad bra jag är som klarade denna period! 
 
Fast det är inte helt sant att jag inte hinner njuta av livet. För i helgen träffade jag vänner som gör mig gott och jag hade det nedrans trevligt på jobbet. Karln hinner jag få en kram av lite nu och då. Tentan som närmar sig känns än sålänge lugn och att arbeta i kök är kalas när man har duktiga kurskamraterna. Så egentligen har jag inget att klaga på. Livet är bara intensivt, men det väl så jag vill ha det? Det ska kännas att man lever! utbrister jag och med det stänger ner datorn för kvällen för att istället ta sällskap med karln på en promenad i ett snöigt Umeå. 

Sammanbitet leende och mitt engelska vokabulär

 
Back in business och det är tydligen redan torsdag.
Fortsatt välmående så jag provade en kväll utan antihistamin. Resultatet blev en god natts sömn. Summa summarum var det troligtvis ett virus som fick kroppen att gå bananas, tänker jag och säger pepparpeppar ta i trä! 
 
Så med hälsan tillbaka och några arbetssamma dagar i bagaget så känns livet nedrans bra igen. Livet har egenskapen att gå likt en bergochdalbana. 
 
Annars då? Efter att ha agerat arbetsledare i resturang under gårdagen ska jag och min partner in crime träffas upp för att reflektera och utvärdera.
  

Tidigare inlägg
RSS 2.0