Now I know what I'm thinking, what I'm feeling, what I want my life to be.


Jag gick till en kuraror.
Jag har alltid sagt att det är bra att få prata av sig med ett proffs i känslohantering om livet är lite upp och ner. Det har ju varit kaos de senaste två åren (och längre?). 
Så jag bokade tid, gick dit och pratade. Pratade och grät om livet. 
Vad gav det? Bekräftelse. 
"Jytte, du hanterar dig själv som en lärobok i psykologi. Jag kommer inte följa din resa. Lycka till och glöm inte bort dig själv!" 
Jag uppmärksammades att inte ta ansvar för andras förväntningar och känslor. Inte göra alla nöjda. Livet får vara kaos. Jag jobbar med att inse att det är okej att vara operfekt och liten. Släppa ansvar. Fortsätta följa mina känslor. Det blir förjävlans bra då! Jag behöver inte förklara mina livsval för någon. Det är mitt liv. Jag älskar livet. Take it or leave it. Typ.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0