Lunch på Häringe slott

 
Finaste lunchmiljön på länge. Vi åt gott och pratade om allt som har hänt sedan sist. Jag träffade också en gammal klasskamrat sedan grundskolan där. Det där med att träffa folk från förr gör en gott. Nostalgi. 
 
Väl hemma i huset igen degade vi framför en film och åt sallad a la frukt. Sedan kom ett knack på dörren och en väldigt fin vän vid namn Daniel steg oväntat in. Skrattar och skämtar som jag gör i hans sällskap gör jag inte med någon annan. Det kom jag på idag. 
 
Taco med familjen och nu väntar en äppelpaj i ugnen. Det är härligt att vara där man egentligen som mest hör hemma. Jag vill säga skål på den! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0