jytte.blogg.se

Typ som att lyfta, hoppa, springa, balansera, vicka på tårna. För jävlans underbart!

Jag har bestämt för en känsla när jag fyller 27år: att jag känner mig som världens bästa Jytte på alla plan. Okej... Jag känner mig redan som världens bästa Jytte men det kan alltid toppas? Därför går jag till och med till en pt som fokuserar på mina svagheter. Och för att kanske ta ned mig på jorden ibland. Ödmjukhet är en dygd! 

Jag har alltid sagt att det är bra att få prata av sig med ett proffs i känslohantering om livet är lite upp och ner. Det har ju varit kaos de senaste två åren (och längre?). 

Så jag bokade tid, gick dit och pratade. Pratade och grät om livet. 

Vad gav det? Bekräftelse. 

"Jytte, du hanterar dig själv som en lärobok i psykologi. Jag kommer inte följa din resa. Lycka till och glöm inte bort dig själv!" 

Jag uppmärksammades att inte ta ansvar för andras förväntningar och känslor. Inte göra alla nöjda. Livet får vara kaos. Jag jobbar med att inse att det är okej att vara operfekt och liten. Släppa ansvar. Fortsätta följa mina känslor. Det blir förjävlans bra då! Jag behöver inte förklara mina livsval för någon. Det är mitt liv. Jag älskar livet. Take it or leave it. Typ.

Förväntningar. Tro och antagande att något kommer att vara på ett visst sätt i framtid. 

En nyduschad Jytte Lisa Camilla Timmerfors!

Jytte Timmerfors. Jytte Gard Timmerfors. Jytte Press. Jytte Timmerfors. 

Fröken Timmerfors är tillbaka för att stanna. Världens vackraste efternamn! Jag är nedrans nöjd. 

Världens vackraste skafferi om jag får säga det själv. 

Vid årsskiftet flyttar jag och Anton i hans lägenhet. Just nu bor vi i mitt rosa hus. Men vi trivs bättre i lägenheten. Känns mer oss just nu. Ett väntrum att landa i, där det bara är vi två. Ingen verklighet som knackar på dörren och påminner om det förflutna. Jag behöver gå vidare från mitt förflutna. Starta ett nytt kapitel på riktigt. Mitt kapitel med Anton. Det föregående kapitlet är slut. Fan vad jag längtar efter en nystart. Nytt år. Nytt boende. Nytt kapitel för real. 

Lägenheten är vårt väntrum. En plats för återhämtning för att senare gå vidare. Köpa vårat hus. Ett torp på landet. Vår kommande oas. Nu blir väntrummet oasen. Vårt krypin där vi kan gömma oss ett tag. Bara få vara. Njuta av livet och varandra.

Jag överlämnar det stora rosa huset till Nils. Det blir exmannens ansvar. Yes, nu är vi skilda även på pappret. Känns underbart! Världens bästa skilsmässa. Om man ska skilja sig så ska man göra det med sin bästa vän. Men till huset: det blir ett kollektiv tills det är sålt. Ett kollektiv som jag inte har ansvar över. Efter årsskiftet slipper jag allt ansvar för huset. Endast ansvar över mitt liv. Så skönt! Mitt liv går vidare. Det nya kapitlet startar utan ett förflutet som stör och tynger.

Mitt liv tar snabba svängar och jag har förlikat mig med att det är nog så det ska vara. Jyttes liv tillika en bergodalbana. Bara att spänna fast sig och häng på!

Mor säger "nu är du som den Jytte jag kände för 14år sedan, du är lugn". Att hitta tillbaka till sig själv. 

Jag behövde vara i en nästan 10årig relation, ha ett välbetalt jobb, köpa hus, gifta mig och bli gravid för att inse att jag inte är lycklig i grunden. För att inse att dessa saker inte skapar lycka.

Lycka är känslor. Lycka är inte att självförverklas. Lycka är inte att lyckas. Lycka är att må bra in i grunden och vara trygg. Att inte vara påväg utan att vara i det som får en att må bra. Att känna livet. Leva livet.