Ett super seriöst inlägg om blodgivning.

Hemma igen och sitter och mumsar lunch. Det gick underbart bra att simma. Jag känner verkligen en persligutveckling. Målet är att jag återfår tillräckligt med teknik och självförtroende för att våga joina Iksus simsällskap. Efter jul satsar jag på!
Blodgivningen gav mig dagens fundering. En fundering jag har haft länge och som fortfarande gör mig ledsen. Jag blir ledsen över att det finns människor som kan men väljer att inte lämna blod. Folk ska få göra sina egna val och det respekterar jag. Dock kan jag verkligen inte sätta mig in i hur dessa personer tänker. Rädsla är en stor men inte hållbar ursäkt, enligt mig. Själv har jag alltid varit rädd för allt som har med kroppen och blod att göra. Till och med ordet blod gjorde mig rädd som liten, fick bli blåbär istället. Men vad är en dag av rädsla och obehag när ett liv kan räddas? Inget enligt min filosofi. Jag påstår att det är dumdristigt att inte lämna blod. Tänk om man själv blir en blodtagare. Skulle det då känns bra att ta utan att ge? Alla gör som sagt sina val och det ska respekteras. Dock kanske man kan tänka till om valet är moraliskt rätt.
Jepp, jag låter som en jävla tönt som försöker göra världen bättre. Börjar med att värva blodgivare och avslutar med världsfred! Men men, jag kan ju alltid hoppas att någon av mina ca 50 läsare bestämmer sig för att rädda ett liv imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0