Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

 
Synd att jag blundar men då är det tur att han brevid räddar bilden med sitt amerikanskbilförsäljar-leende. Han kan det där med att sno all uppmärksamhet, alltid. 
 
Föresten så är det nedrans knasigt hur relationer formas av erfaranheter man inte änns vet att man har gått igenom. Vi frågar varandra när och hur de nya känslor vi känner för varandra utvecklades, för dem kände vi inte förra sommaren (såklart, annars hade de inte varit nya...). Svaret vi kom fram till är att när band knyts ihop så utvecklas starkare känslor. Därför anser vi att det är viktigt med att tillsammans fatta aktiva beslut. Det bästa beslut vi fattat denna sommar är att vara ifrån varandra. Vi var, oavsett vad, båda väldigt positivt inställda till mitt förslag att han borde spendera halva sommaren hos föräldrarna. Jag har aldrig saknat Nils så att det gör ont och det vill jag aldrig göra. Jag saknar med värme, med glädje, med hopp om att han har det väldigt bra och upplever mycket som han kan delge mig när vi hörs eller träffas. Jag älskar att kunna leva genom andras upplevelser och glädje. 
 
En osammanhängande text som ska bindas ihop. Går inte men jag skriver. Jag känner mig långt ifrån färdigutvecklad och anser detsamma om vår kärleksrelation. Jag är nöjd över min tillvaro men utveckling på alla nivåer behövs för mitt välmående just nu och troligtvis ett tag framöver. 
 
Tankar som går att tolkas som de vill, upp till den som läser. Nu ska jag gå ut till vardagsrummet där mor och mormor sitter för nu har jag fått min dos av egentid. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0